'

Var på min första begravning någonsin i lördags. Haft turen och slippa det. Träffade hela släkten på morgans sida. Rörigt att få ihop vilka alla var, är inte van vid stor släkt. Sorgligt var det. Jag hade inte träffat personen som dött men så fort Bridget började gråta framför mig kunde jag inte hålla inne tårarna längre. Har bara gråtit en gång sedan jag kom hit, så detta blev andra gången. Kändes konstigt att gråta när jag inte ens kände personen. Men man är ju som sagt lite extra mör när man är själv på andra sidan jordklotet. Begravningen var väldigt fin, väldigt fina tal. Som fick mig gråta ännu mer. Efter en timme i kyrkan käkade vi lunch alle sammans och senare blev det un nedsättning.

Kan inte föreställa mig hur en begravning kommer bli när jag faktiskt kände personen när jag stor börla på den här.